Varför bloggande passar Sara Kristina Ulin (som för övrigt kunde ha hetat Sofie Kristina Ulin istället.....  .  .. . .)
Ja varför? Svaret fick jag nyss från min kära vän Lina:

- Jag tror att det är lättare för dig att vara rolig genom text än verbalt.
Då blir det oftast så att du tappar bort dig själv och skämtet dör ut


Och så är nog fallet mina kära vänner. Jag är såååååååååå tråkig i vanliga fall. Möter du mig på stan och vi börjar prata. Jag bah efter ett tag: "va? ehh, nä nu glömde jag..... igen". Ni som inte känner mig - lyck-ostar!

Vilken tur att Gud (som jag för övrigt, igen, inte tror på. There is no such thing as religion!) skapade internet och i sin tur the blog-thing. Hur skulle jag annars kunna uttrycka mig. Det är ju mitt enda sätt att konversera med omvärlden. Utan saraulin.blogg.se skulle jag vara som ankan i badkaret, som pennan och suddet utan papperet. Till. Och. Med. Som krillen i Atlanten!!!
Helt oförsvarbar och t y s t..  .  .  ..  .

FAST VARFÖR HAR JAG SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ MÅNGA KOMPISAR DÅ??!?!?! OM DET SKULLE VARA SOM LINA SÄGER??!?!
VARFÖR ÄR LINA KOMPIS MED MIG OM JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ TRÅKIG?!?!?!?!?!? Hooggatjaaggga!!!