Fattar inte, vad är så fel med att se det goda i saker? Att kunna se fram emot saker? Måste man ALLTID vara negativ?
Visst, man behöver inte vara superpositiv över allt här på jordklotet, det är inte det jag menar eller begär. Men något måste vara allvarligt fel om man oftare ser saker på ett negativt sätt än om man ser de ur en positiv synvinkel.

Det irriterar mig så fruktansvärt mycket att folk i min omgivning håller på såhär!!
Jag ska erkänna att antagligen överdriver jag mitt sätt att se på olika saker/kommande händelser m.m. Fast åt motsatt håll. Jag kan nog verka överdrivet glad och med bra inställning till nästan ALLT! Och jag förstår om NI pessimister irriterar er på det - så som, som sagt, jag irriterar mig på er. Men är det något jag absolut inte vill är det att komma in det här mönstret, för jag tror nämligen att börjar man med det blir saker bara värre. Och värre. Och värre... Verkligheten man ska leva i blir väl betydligt bättre att leva i om man först och främst tar allt med en nypa salt +  att den nypan salt tas på ett glatt/intressant/positivt sätt? Jag är då mycket hellre glad "i överkant" (fastän vissa antagligen stör sig på det) - för i "deppträsket" vill jag inte hamna ..!

Och så blir jag så jävla less på dina dåliga ursäkter. Fel att säga sanningen från början?