Herregud! Finns det någon klantigare än mig?
Igår när jag kom till pappa, frågade han mig lite diskret/mystiskt om jag varit i kontakt med polisen något på senaste tiden. Nej säger jag eftersom jag ju inte varit i kontakt med dem. "Jaha, nä men det är så att du har fått ett brev från de iaf", säger pappa. "Okeey, jag undrar vad det är", säger jag, med ett försök till en komisk ton. Hjärtat går i 300 slag i minuten. Panik, panik. Jag öppnar brevet och där i ligger 2 papper. Båda förklarar att jag, drullunge, Sara Ulin har ett pass liggandes på hittegodsavdelningen hos polisen.. Jasså? Lättnad till 1000! :P Jag var halvt medveten om att det kunde finnas en risk att jag tappat det, men jag hade större tro till att jag glömt det hos Frida bara :-P Det ska tilläggas att det var i samband med gatufesten, när jag var där på lördagen, som jag drullade till detta (;
Aja, jag ska hämta ut det nu till veckan iaf ;)

Att drulla kan man inte göra bara en gång, därför gjorde jag det 2 gånger. Andra gången, också under GF, var det mitt bankomatkort som försvann ..  oops säger jag bara. Har vaga minnen av att jag lämnade kortet hos Frida innan vi gav oss ut på de festfyllda gatorna. Men så var det nog inte .. eftersom det är borta. Dock har jag inte spärrat kortet förrän idag, orsak: trodde att det låg i en väska som har legat hos Frida sedan gatufesten.. Men det gjorde det icke.
I alla fall, när jag ringde för att spärra kortet nyss, ställde han i andra sidan luren lite frågor rörande: personnummer, adress m.m - Självklart frågade han också när jag tappat det. Jag i telefonen: "ööh, ja, för 2 veckor sedan (fast gatufesten var väl för ung. en vecka sedan? kommer jag på när jag redan svarat..)". Jag fortsätter, eftersom det känns som att jag måste förklara mig: "men jag visste inte säkert förrän idag, var därför jag inte spärrat förrän nu.."."Okey", säger den dryga mansrösten till svar. Självklart kommer också frågan "Hur?" "Ja", svarar jag lite generat, "i samband med en utekväll - trodde att jag hade lämnat det "hemma" (hos frida) - men det hade följt med i väskan ändå... men jag tänkte inte på det under hela kvällen, eftersom jag itne använde det något..". "Eller gjorde jag", tänker jag och kommer på att jag sett, när jag var in på internetbanken, att jag handlat på kebabcity innan jag tog bussen hem.. Eftersom det syns på internetbanken måste jag ju ha betalat med kortet på kebabcity. "What?" är det enda jag tänker, jag är verkligen JÄTTEförvirrad. Jätteförvirrad eftersom jag varit helt säker på att jag inte ens använt det under kvällen, som sagt. Men nu när jag fick berätta om det, då klickade det i hjärnan.. 
Efter ett tag kom jag fram till att (samtidigt som jag lyckas svara på killens frågor) "jag måste ha tappat kortet någonstans på vägen från kebabcity till bussen - eller i värsta/pinsammaste fallet på bussen påväg hem.. OJ!

Iaf så slutar samtalet med att han säger att jag kommer få hem ett nytt kort, så det är ju bra iaf ;D
Och från och med nu kommer jag hålla stenkoll på leg (eller pass, fast det låter bättre att säga leg ;) och på bankomatkort (; Lär från min läxa!