Badutflykten slutade i lite stress och panik kan man säga. Då jag inte skaffat något körkort än (SKA fixa det i sommar..) tog jag och Johanna moppen istället.. Mycket bra gick det. Nemas problemas. På "ditvägen".
Annat var det på hemvägen. Vi hade i god tid packat ihop saker och ting för att bege oss hemåt - i god tid för att jag började jobba ca kvart i 9. När vi lastat upp "allt" ( = blöta badkläder/en handduk som vi delade på - hade såklart glömt min - ,filt, en tennisboll och en fotboll. Och när vi vänt på moppen, vridit på tändningen och tillslut försökte starta den. Då. Startade den inte. Efter flera försök med att kicka igång den gav vi upp och ringde till mamma, som såklart inte var hemma och kunde ej hämta oss, pappa visste vi att han var inte hemma... Började bli en aning stressad nu, då klockan var sisådär kvart över 8 och jag skulle, som sagt, börja jobba kvart i 9.. Vi testade ringa farfar, inget svar. "Men jag har ju några vänner med körkort", tänkte jag, "de kanske kan hämta oss"? Nej då. Lina jobbade, Fia svarade inte (hmm! ;) och Elin, ja hon var inte ens hemma i indal utan påväg hem från Stockholm. Dessutom lyckades jag i all hast/stress glömma att Becci ju har körkort ;)
Nu var det ganska bråttom att komma hem, så vi bestämde oss för att ringa mamma igen och kolla om inte hon kunde ringa till någon av hennes kompisar.. Vilket hon kunde, och vilket resulterade att vi tillslut kunde ta oss ifrån loning och hem, precis i tid för att jag skulle hinna cykla till Solgården! :)
Tack så mycket till den räddande ängeln - Maria!

Igår var det så precis att när jag började mitt pass så slutade Lina sitt. Jag hade ringt tidigare och frågat om hon inte kunde komma förbi innan hon gick hem. Eftersom mitt ord är Linas lag så gjorde hon det ;)
Var riktig, riktigt trevligt (har ni förresten märkt att när jag verkligen menar något, du upprepar jag det ord jag tycker bäst passar till min känsla? Det har jag iaf.. ;) - blev peppad till att jobba och var på mycket bra humör hela natten - blir på bra humör nu också när jag tänker på det (sitter och ler för mig själv ;).. Vad skulle jag göra utan Lina Aronsson? Hur skulle min barndom/ungdom varit utan henne? Alla minnen vi har tillsammans, tänk om jag inte skulle ha dem? Då skulle min värld vara så mycket gråare och tråkigare.. TACK LINA FÖR ATT DU FINNS! Du är den bästa!

Nej nu ska jag sova så jag kommer upp i tid till att vara med Lina & Fia (Fia som jag älskar så innerligt också! :) hitta på något, bada i loning kanske? - Det var 20 grader i vattnet där = Ett hett tips!
Au revoir, Amis!