Hi there! Ännu en gång har jag varit dålig på att uppdatera. Jag ber om ursäkt för det. Jag vet inte hur många gånger jag hittills behövt använda den meningen, hundratals kanske? Men detta är nog dessvärre inte heller den sista av dem...

Vad har hänt i Sara Ulins värld sedan hon var ute i bloggkvartererna senast? (tredje person jag vet, lite smådivigt ^^)

Jo, jag har varit till Vemdalen. En resa tillsammans med Fia, Lina, Frida och Elin. Very enjoyable! Vår anledning främst var att fira nyår där, men vi hann med mycket annat också...

Vårt fjälläventyr kantades av många utmaningar och överraskningar. Den första av utmaningarna, kanske inte allt för svår var hur vi skulle få in all packning i våra transportmedel. Vi hade inte direkt varit noggranna med hur mycket man kunde packa ner, i alla fall inte jag. Hur petiga skulle ni själva vara när ni packade om ni i bakhuvudet visste att det fanns utrymme av två bilar att fylla upp 5 personers bagage? ;)

Vad kan jag säga, vi lyckades med stor konstfärdighet, eller kanske snarare med mycket tur, packa in allt, utan att fönsterrutor sprack eller att bilen antog annan form än den normala.

Strax före 2-tiden på lördagen kunde vi ÄNTLIGEN ge oss av, med Elin bakom ratten och Lina bredvid, i ena bilen, och med Fia bakom ratten i den andra bilen, med mig och Frida som sällskap. Men. Det blev ett snopet ÄNTLIGEN eftersom vi i backen efter kävstabron fick stanna till, då vi mötte en bil som kanat/krashat in i vägräcket, måste sägas att bilens "förarinna" såg så otroligt chockad ut att vi inte trodde hon kunde fortsätta köra. Gissa då vår förvåning när vi skulle se efter om hon var okej, och möter henne körande därifrån. Skön känsla ändå, att hon klarade sig J

Med den första överraskningen avklarad (inte en speciellt rolig en, men ändå en överraskning) samt en liten sväng in till granloholm och Fias syster kunde vi åter höja blicken mot vårt mål på resan.

Efter cirkus 3-4 timmar var vi framme (efter att ha passerat ytterligare två bilolyckor) vid vår stuga i vargen, någon kilometer från själva "skalet". In med alla väskor och skidor, rumsindelning (tillslut hamnade jag och Fia i ett rum med våningssäng, och Lina, Elin och Frida tog rummet med en dubbelsäng - det fanns en våningssäng till men ingen ville sova själv och ingen ville sova i "vampyrrummet" som den stod i...), laga mat (ris med jättesmarrig gryta, som Sivan hade gjort) och sedan var det bara att ta det lugnt ;) en liten promenad runt området och några timmar senare bums i sängs.

Jag hade goda avsikter med resan, mer än att röja på nyårsafton, jag hade med mig både matte- och kemiböcker som det skulle läsas ur och räknas i. Längdskidorna skulle också flitigt användas... Och det började bra, första dagen gav vi oss, jag, Lina, Elin och Frida ut på en liten tur (Fia gasade på i slalombackarna istället). Men, jag och Lina blev rätt så snabbt medvetna om att vi inte alls var ämnade till att bli några proffs i skidspåret. Frida och Elin däremot körde på i ett rasande tempo och när de väl hade åkt färdigt hade de klarat av en hel mil, 10 hela kilometer (om jag minns rätt). Jag och Lina gav upp lite tidigare, tror vi fick ihop till ungefär 3 kilometer, 3 lååååånga kilometer ;) Tills nästa gång vi ger oss ut och skidar loss ska vi skaffa oss två hundar som kan dra oss, precis som några andra, som körde om oss, gjorde - fuskare! ;)

Söndag kväll var i mitt tycke, den bästa "festkvällen". Vi 5 och en box vin, finns inget bättre recept på en lyckad hemmakvälls-fest.

Vi tog en tur förbi hotellet också, men då det kostade 150 kronor att gå in snålade vi lite och gick hem igen, alla utom Fia - rika snorunge :P

Morgonstund har guld i mun. Det vaknade vi till på nyårsmorgonen. Lina och Frida, finurliga som de är, hade dukat upp hela stora vardagsrumsbordet med frukost, gröt, bröd, pålägg och annat gott. Dessutom hade de i dörröppningen innan vardagsrummet hängt upp ett handskrivet papper med just texten: Morgonstund har guld i mun. Det var en bra start på dagen må jag säga! Thank you girls (:

"Dagen D" (i detta fall) lika med nyårsafton var i stort sett en slapp dag, vi började med middagen vid 4, hjortfilé med hasselbackspotatis sås och sallad, och efterrätt a´la glass m. maräng och chokladsås, gottgottigottgott! Inte så mycket att säga om kvällen och natten annat än att den var bra, ingen höjdarkväll, men jag får väl skylla mig själv - saker blir ju som man gör de till...

Under resans gång utvecklade vi nästan lite av ett beroende till teveserien L Word. Frida hade fått den första säsongen i julklapp av sin bror och tog med sig den. Inget som jag i första hand skulle se, men ju fler avsnitt vi såg (för man ville ju se vad som hände... hur det slutade...) desto mer tyckte man om serien. Alla karaktärer som man fick följa. Vi blev till och med så fästa att vi "valde" vilka karaktärer vi själva var, inte grundat på något speciellt - bara för skojs skull. Jag = tennisspelerskan, Lina = den mystiska Shane, Fia = tråkiga Tina, Frida = prata roligt och Elin = konstiga. Så kul kan man ha med en teveserie. ;D Vi hann se hela boxen, och nu längtar jag tills jag får se resten av den dramatiska fortsättningen!

Återstående delen av vår vistelse i Vemdalen blandas lite ihop, långa sovmorgnar (rätt skrivet, i plural?) och rätt så likadant "dagsinnehåll" - inte det bästa att försöka minnas för någon med (dåligt) minne som mig. Jag kommer i alla fall ihåg den sista kvällen/natten, då vi hade pyjamasparty! Filmtittande, sista avsnitten av L Word, och tjejsnack, hur kul och mysigt som helst!

Hemåt återvände vi på torsdag, efter genomgående städning av hela stugan, toalett som kök, från golv till tak - så noggranna var vi. Vid tvåtiden sa vi adjö till Vemdalen, för den gången, och efter ungefär 3-4 timmar var vi hemma igen. Så himla skönt, som man säger borta bra men hemma bäst ;)

Hela den här upplevelsen har, hur löjligt det än låter, gjort att man växt lite som vuxen - detta var för mig, första "stora" resan, utan föräldrar. Att Fia och Elin körde hela vägen var också en kul grej, man kände att "nu är vi vuxna på riktigt" - jätteskön frihetskänsla! ;D

Nu ska jag sluta tråka ut er med mitt känslosnack, hoppas ni andra haft ett bra jullov - det har jag definitivt haft!

Ciao!