Lite trött, mycket motiverad!
Nu har jag fattat tag i datorn och tangentbordet för att skriva lite ännu en gång. Tänkte börja med att skriva lite om vad som händer i mitt liv just nu. (btw, TACK LINA FÖR DIN KOMMENTAR! DEN VÄRMDE :] )
För er som inte vet, så har jag gått med i Xtravaganza - en viktklubb. Har gått någon månad sedan, men jag har inte varit speciellt pigg på att skriva det här - vet inte riktigt varför egentligen, osäker kanske? Varför har jag gjort det här valet då? Har kommit till insikt att min vikt inte är speciellt hälsosam, jag är egentligen inte onöjd med mig själv - men känns som om livet skulle bli "lättare" om jag gick ner några kilo ;) (lite jobbigt att skriva om detta - kan inte bli mer personligt känns det som - vad man tycker om sig själv... men jag hoppas att det kanske leder till något bra. Vad, vet jag inte, men det kan ju inte skada, eller? what do you think?)
Hur själva viktnedgångsprocessen går till kanske ni funderar över? Jo, beroende på hur mycket man vill går ner så äter man annorlunda i visst många veckor. Med annorlunda menas att man inte äter någon "vanlig mat" överhuvudtaget, istället sörplar man i sig 3 soppor om dagen.. inget annat.. Man får i sig all näring, men antal kalorier är mycket, mycket, MYCKET lägre än om man skulle äta som vanligt. Att man bara äter den här lilla mängden kalorier per dag gör att kroppen efter 3-4 dagar kommer in i en s.k. ketonfas. Ketonerna är ett slags skydd - och gör så att man fungerar normalt, hjärna och alla organ förblir desamma, medans vikten går neråt.
(Självklart är hela grejjen inte att bara förändra sin kost, själva soppdieten går man igenom i samband med träning.)
Kan berätta för er som inte testat, att det är ingen dans på rosor. Att kunna vara disciplinerad och hålla sig från, inte främst godsaker i det här fallet, utan ALLT ätbart, det är rätt så jobbigt. Speciellt när man är hemma själv och man inte har någon som kan slå en på handen och säga "ajja bajja". Man får helt lita på sin egna förmåga, och att man kan säga stop, till sig själv.
Har ätit dessa soppor en period tidigare, ett antal veckor blev det då, och nu - i veckan har jag starta ännu en gång. Hoppas att alla jag möter, kommer kunna vara lite mer sympatiska, om de vet om det här - då jag antagligen inte kommer ha samma "humörkurva" - kommer nog att bli ett antal fler dalar än toppar - än vanligt.. Tack på förhand (:
Blev ett långt ämne att skriva om, vad som annars händer i mitt liv är ganska så normalt - som vanligt dvs. - så det behöver jag nog inte berätta om.. inte idag iallafall. Kära vänner, på återseende. Ciao!
För er som inte vet, så har jag gått med i Xtravaganza - en viktklubb. Har gått någon månad sedan, men jag har inte varit speciellt pigg på att skriva det här - vet inte riktigt varför egentligen, osäker kanske? Varför har jag gjort det här valet då? Har kommit till insikt att min vikt inte är speciellt hälsosam, jag är egentligen inte onöjd med mig själv - men känns som om livet skulle bli "lättare" om jag gick ner några kilo ;) (lite jobbigt att skriva om detta - kan inte bli mer personligt känns det som - vad man tycker om sig själv... men jag hoppas att det kanske leder till något bra. Vad, vet jag inte, men det kan ju inte skada, eller? what do you think?)
Hur själva viktnedgångsprocessen går till kanske ni funderar över? Jo, beroende på hur mycket man vill går ner så äter man annorlunda i visst många veckor. Med annorlunda menas att man inte äter någon "vanlig mat" överhuvudtaget, istället sörplar man i sig 3 soppor om dagen.. inget annat.. Man får i sig all näring, men antal kalorier är mycket, mycket, MYCKET lägre än om man skulle äta som vanligt. Att man bara äter den här lilla mängden kalorier per dag gör att kroppen efter 3-4 dagar kommer in i en s.k. ketonfas. Ketonerna är ett slags skydd - och gör så att man fungerar normalt, hjärna och alla organ förblir desamma, medans vikten går neråt.
(Självklart är hela grejjen inte att bara förändra sin kost, själva soppdieten går man igenom i samband med träning.)
Kan berätta för er som inte testat, att det är ingen dans på rosor. Att kunna vara disciplinerad och hålla sig från, inte främst godsaker i det här fallet, utan ALLT ätbart, det är rätt så jobbigt. Speciellt när man är hemma själv och man inte har någon som kan slå en på handen och säga "ajja bajja". Man får helt lita på sin egna förmåga, och att man kan säga stop, till sig själv.
Har ätit dessa soppor en period tidigare, ett antal veckor blev det då, och nu - i veckan har jag starta ännu en gång. Hoppas att alla jag möter, kommer kunna vara lite mer sympatiska, om de vet om det här - då jag antagligen inte kommer ha samma "humörkurva" - kommer nog att bli ett antal fler dalar än toppar - än vanligt.. Tack på förhand (:
Blev ett långt ämne att skriva om, vad som annars händer i mitt liv är ganska så normalt - som vanligt dvs. - så det behöver jag nog inte berätta om.. inte idag iallafall. Kära vänner, på återseende. Ciao!
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag vet vad du går igenom!
Jag ´skulle haft en "flytperiod" på tre veckor innan min op, men kroppen fixade inte det.
Berätta för dem som du vet du kommer ha mycket att göra med om vad du håller på med.
Kom gärna in på min blogg och läs mer!!
Sköt om dig!
Kram
Postat av: Saraaau
hej, vad roligt att du kommenterade - känns inte som att någon annan än den som testat kan förstå vad man går igenom, så det var, som sagt, jättekul att du skrev.
Postat av: fia
det spelar ingen roll om du dalar mer än vanligt i ditt humör, jag tycker om dig lika mycket ändå :) det vet du
Postat av: Saraaau
tack älskling!
Trackback