Ingen sol. Bara moln och grått så långt ögat når. Tråk, tråk, tråk.
Något som är komiskt - såhär i efterhand, i alla fall - är hur jag vaknade upp imorse. Vanligtsvis om jag ligger i sängen och slumrar lite innan jag ska kliva upp/när jag sover, då rör jag inte ett finger om hemtelefonen ringer, som befinner sig på nedervåningen och jag är uppe. (mobilen, om den är nära till hands, svarar jag alltid på, oavsett nivå på trötthet..) Det gjorde jag inte heller idag. Det är nämligen så att oftast är det mamma som ringer för att väcka mig eller för att se till att jag vaknat redan - och det har jag ju då bevisligen om jag hör telefonen. Men idag ringde det ovanligt länge (mamma brukar fatta vinken efter ett tag och lägga på efter sisådär 10 signaler. Men den här gången ringde, och ringde och ringde det.) - ändå klev jag inte upp ;)  för "snart slutar det väl ringa". När hemtelefoen äntligen slutar ringa, då ringer min mobil istället. Pappa var det som ville få tag i mig, och han, hör och häpna, behövde hjälp med att ta sig ut från huset. Inte pgr någon skada eller så, bara en sådan sak att dörren hade på något sätt hakat upp sig, så inifrån gick den bara inte att öppna. Trött och djävlig fick jag då vandra iväg, påpälsad med nästan allt jag äger i klädväg - frysa var det sista jag ville efter att ha legat i en varm, skön säng..
Istället för ett snopet slut, blev det denna gång en snopen början på dagen..

Nu ska jag packa iordning lite grejer som ska med till mormor - sedan blir det skola.
Kram och gos / Sara "räddaren i nöden" ;)