Tragiskt. (men magiskt?)

Vi satt här i lilla lägenheten. Jag och Lina. Så kommer vi på en sak. En sak man inte FÅR glömma. Något som varit en del av hela våra långa liv. Det var lucia igår. Och det tänkte vi inte på. Inte en tanke på att "hemma i lilla Sverige firas det nu på olika håll". Men vi glömde. Och det kommer vi aldrig glömma. Att vi glömde lucia.
Herregud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0