Idag fick jag min studentmössa!! (& champagneglas + "student-penna") Hur nära känns det inte som att studenten är, när man i verkligheten får hålla i, och kan känna på det första beviset för att min skolgång vandrar mot sitt slut. En helt obeskrivlig känsla som har givit mig lite extra energi. Kan ni tänkar er, alla ni andra som också är på sista (obligatoriska skol-)refrängen, att det snart är slut? Snart kommer vi bli kallade det så glamourösa ordet "arbetslös" istället för studerande. Inte det mest lockande med att gå ut för min del, men ändå..

Vad händer efter studenten då? Något som det pratas om överallt. På skolan är det klasskompisarna, hemma är det familjen och släkten som undrar över vad jag ska hitta på för tok. Men allra mest pratar man om det med vännerna.
Det är enklast att prata med folk som sitter i samma sits, vilket de flesta av mina vänner gör. Vad de tänker göra efter examen, det är allt mellan himmel och jord. Någon ska åka iväg så fort det bara går - vart spelar ingen direkt roll - bara det är någon annanstans än här, en annan ska göra lumpen, en tredje ska stanna hemma ett tag och en fjärde ska kanske börja plugga vidare direkt. Det finns inte en möjlighet som inte är "upptagen" i min vänskapskrets.
Jag själv har efter många om och men bestämt mig, för tillfället, att jag ska stanna kvar "hemma" ett tag. I sundsvall. Förhoppningsvis kommer jag och Kerstin skaffa oss en liten lya (har fått span på en riktigt fin redan nu - måste dock kirra sommarjobb, och hellst jobb till efter sommaren också innan det blir en flytt..). När jag lessnat på sundsvall och SVERIGE tänkte jag ta mitt pick och pack och jobba som au pair utomlands i cirka ett år (mer eller mindre, beror helt på situationen). Efter det är det lite grumligt i framtidstankarna, men det lär väl bli en tillbakaflytt, iaf till hemlandet. Tillbaka till sundsvall är lite mer osäkert. Antagligen blir det utbildning till sjuksköterska (sedan barnmorska?) när jag landat..
Men detta är som sagt tankar och ideér som jag har FÖR TILLFÄLLET, har hunnit ändra mig många gånger redan och det är det nog inte slut på, ändringar i planerna. Lär väl få nya intryck efter livets gång/resa som vänder helt upp och ner på tillvaron... Jag kan bara hålla tummarna för att allt slutar bra. Och jag hoppas, innerligt, att när jag glor tillbaka på mitt liv, när jag är 80 år, att jag då kommer tänka att ett bättre liv skulle jag inte kunnat få! Det är vad jag hoppas på, och det är vad jag strävar efter! Wish me luck (;

Nu ska jag socialisera mig med mamma framför teven och House - Tjing!