På hur bra/roligt/piggt humör man än är, vips kan det ändå dala på en endaste sekund. Det behöver inte vara något särskilt, bara en endaste liten, till synes obetydlig, grej.
Så kallade "grejer" som kan få mig på sämre och dåligt humör kan vara allt från att mamma säger att jag ska städa rummet, "det ser så skitigt ut", eller den klassiska "gud, vad sur du är" (blir man gladare om någon säger så kanske?), till att jag själv går och intalar mig själv saker, ex. att man går och oroar sig i onödan eller att man kanske tolkar ett sms på fel sätt och går och funderar mer och mer och blir på ilsknare och ilsknare humör...

Som tur är går ju dessa "sinnestämnings-sänkor" över, på en gång eller i och med att tiden går. Lite som "efter regn kommer solsken".. Vissa gånger kan det ju till och med kännas skönt att ha varit ledsen, sur eller arg, man blir liksom extra glad när det "hemska" väl är över...

Just idag har jag kännt av det här jag berättat om litegrann... Kanske för att det under ytan, för det mesta, ligger väldigt nära till hands. Varför har jag ingen aning om, och än mindre vet jag vad jag ska göra för att "få bort" det... Någon som har en idé på hur?
Iallafall, själva "utlösaren" idag var en liten ynka filmsnutt, en 5 minuter lång bit från Grey's anatomy ( http://www.youtube.com/watch?v=QzdXD_a-RB8  - när Denny dör, och Izzie blir helt förkrossad), som jag sa - "till synes obetydlig", kanske rent av löjligt den här gången men jag blev ändå känslosam, med lilla tåren i ögat...

Nu har solen kommit fram igen, ett litet dis hänger sig kvar på himlen, men det är nog också påväg att dra undan. Har börjat rikta in mig på helgen och självklart på det efterlängtade lovet, och de "grejerna" är såndana "grejer" som lyfter istället för att sänka humörmätaren...

Good night, (från en som hHoppas på ett händelserikt lov med många roliga och minnesvärda stunder!) Ciao!