Använde lite av min hjärnsubstans igår när jag satt och funderade över julen och kom in på julklappar, som jag för övrigt stressade runt och handlade igår - NU ÄR JAG KLAR MED DE! ;D. Började tänka litegrann över huruvida det är roligare att få eller att ge bort dem. Vad tycker ni?
Jag tycker i alla fall att det är roligare att ge bort, att personer som man bryr sig om kanske blir lite gladare (även om det bara är materiella ting så är ju själva gesten jättefin - men det glöms nog bort alldeles för ofta. Att det är tanken som räknas..) av en liten gåva. Förut, när jag var mindre var det helt klart tvärtom, då var jag egocentrisk och tänkte inte på något annat än vad som låg i mina egna klappar. Mamma fick ansvara för julklappar som egentligen jag borde köpa eftersom det stog att det var jag som gav dem...
Men, jag har en himla bra förklaring på detta, en alldeles egen teori på varför jag tycker som jag gör och tyckte som jag gjorde. Kanske flera av er andra kan känna igen er i den?
Det är nämligen så att när man är liten har man inte lika stort inflytande på vad man ska ge bort, eftersom man inte har lika mycket pengar - jovisst, man kan få lika mycket att handla för av mamma som hon skulle handla för, men då saknas istället den rätta känslan att hitta rätt present. Ju äldre man blir för varje år, ju mer växer plånboken och ju mer vaknar den där fina känslan som säger vad som skulle passa en viss person men inte en annan.
Boven i dramat är ännu en gång pengar. Har man mer pengar har man ju också större möjlighet att köpa sig sina egna julklappar än om man har mindre. Förstår ni vad jag menar? (:

En liten baktanke för mig iår, för att kunna ge bort den allra bästa presenten (för att få den allra bästa reaktionen, så att mina vänner och min familj ska få den allra bästa av jular ;P), har varit att snappa upp lite eftersom vad folk har önskat sig, och det har gått förvånansvärt bra, med tanke på hur mitt minne brukar fungera..

Till sist vill jag, i förskott, önska alla en riktigt God Jul & ett Jäkla Kul Nyår!!

Ciao!